just nu är jag så fasansfullt trött på mig själv och mitt "litterära" dravel att jag helt seriöst funderar på att finna en annan hobby. någon där man varken behöver tänka eller prata utan bara göra. förmågan att tänka för mycket är vår arts största förbannelse och egenskapen som till slut kommer sända mig, dig och resten av mänskligheten till en säker undergång. precis som mayaindianerna tror jag att det kommer hända redan år 2012. (jag måste för övrigt någon gång få ihop det med en mayaindian. det finns nog inget sexigare än cynism.)

jag önskar att jag vore en neandertalare, de var så betydligt vettigare varelser än homo sapiens. varje vaken timme sörjer jag deras försvinnande från jordytan. jag läste nyligen en fantastisk teori om att hur vi reagerar när vi hör musik - trummar med fingrarna, hummar och så vidare - i själva verket är en genetisk kvarleva ifrån neandertalarna. deras språk innehöll tydligen mycket sådana gester och på något mystiskt (eller ska jag säga vetenskapligt?) sätt har det hängt med oss ända hit. när homo sapiens var upptagna med att upptäcka elden som 200 000 år senare skulle bränna upp oskyldiga byar i australien satt alltså neandertalarna i en ring och trummade med fingrarna i takt till någon gammal bongodänga. why can't I be you?

kanske borde min nya hobby bli att sluta tänka, sluta prata, sluta skriva och istället hämningslöst dansa omkring i mitt rum till primalskrik på högsta volym hela dagarna. skulle någon förbipasserande se mig i fönstret och inte förstå vad jag höll på med skulle det dessutom enbart bero på att denne inte talar mitt språk.