det var väl i maj någon gång som jag fick mitt första brev ifrån stigbjörn. han hade läst mitt kåseri i bergslagsposten om björn borgs märkliga klassresa från tenniskung till resårband på färgglada kalsonger. han skrev att han tyckte om hur jag lyft fram den förnedrande färden från wimbledon till underliv, och att han själv alltid ogillat björn borg. alla som följde tennisen på färg-TV och inte var färgblinda fattade ju att McEnroe var den store spelaren, skrev han.

stigbjörn tyckte säkert att jag verkade vara en bra grabb fri från pretentioner. ibland, när jag känner att jag inte har någonting kvar, plockar jag fram hans brev och läser det.