morfar gav mig fiskekrok och hundra meter lång lina i födelsedagspresent. han har inte sagt det rätt ut, men jag vet att han känner sig ganska ensam. och inte för att det enda han gör från morgon till kväll är att titta på TV, utan för att han inte har fångat en enda fisk sedan han kom till sverige. mamma har försökt fylla ut tomrummet genom att laga fiskrätter flera gånger i veckan, men morfar petar mest bara i maten och muttrar något om att fisk inte är fisk när den kommer ifrån en snabbköp. desperationen hänger som en rutinerad trapetskonstnär över hela hushållet, men vad finns att göra? det är ju vinter nu. jag försökte förklara hur pimpelfiske fungerar men morfar trodde att jag drev med honom. din gamle skojare! sa han och bytte kanal, han tittar nämligen sällan på en kanal längre än två minuter.