anders är min bästa vän. vi sitter nu på min balkong och delar på en cigarett. igår var vi ute för att dricka öl och det var också första gången han träffade min flickvän. det var jag, anders och några av hennes vänner på ett precis lagom sunkigt hak.
- hon verkar trevlig.
- elsa? ja, hon är toppen. vill du höra en rolig grej?
- berätta.
- du minns maja, elsas vän. hon med den elektriskt blåa fjällrävenjackan.
- hon minns jag väl, hon var väldigt söt.
- ja! och nu kommer det roliga. elsa berättade senare på kvällen för mig att maja hade blivit blixtförälskad i dig. bara sådär.
- men vi växlade ju knappt ett ord?
- nej, men det var säkert något med din utstrålning. eller flanellskjortan och de indigofärgade jeansen.
- ja, säkert...
- vill du höra det märkvärdigaste? när elsa talade om det för mig blev jag så glad för din skull att det nästan kändes att det var mig som maja blivit blixtförälskad i. det kändes som om det var mina manchesterbyxor hon spanat in och min blick hon mött några sekunder för länge. haha, kan du tänka dig?
- gillar du inte elsa då?
- jo, men det handlar inte om det. du förstår, i just den stunden elsa berättade det där kände jag mig som en helt annan person, som om allt jag sagt och gjort tidigare i mitt liv inte längre spelade någon roll. jag kände att jag i några sekunder var du, och att jag lika gärna skulle kunna vara det tills jag tröttnat och ville vara någon annan. jag kände att jag inte bestod av något grundämne, att jag var helt flytande och genomskinlig. det var som om mitt subjekt inte längre existerade! är det inte lustigt?
anders rynkar pannan eftertänksamt och fimpar cigaretten. han trycker den djupt ner i asfalten och fast den sedan länge är släckt slutar han inte. jag tittar ut mot trottoaren, den är fattig på liv men så är det ju alltid på söndagsförmiddagar.