jag kan inte minnas att mina sömnvanor någonsin har varit såhär pass mycket ur gängorna. jag tror att problemet ligger i att jag till en viss del har börjat identifiera mig med att inte kunna sova om nätterna, som om jag skulle vilja att alla i skolan pekade på mig och viskade "kolla, där går insomnia-killen." men det vill jag ju inte. eller?

jag älskar tystnaden men blir lätt rastlös. det bästa händer klockan halv fyra, det är då morgonbudet kommer med tidningen. jag brukar tajma en cigg till just den stunden så att jag ska kunna hälsa. säga hej fast mena du är inte ensam. vi pratar aldrig mer än så, tidningsbudet har alltid bråttom. jag skulle gärna vilja se oss samtala längre, vi har ju säkert en hel del gemensamt. vardagsbekymmer, rubbad dygnsrytm, värk i fötterna, avskyn till storvretas fula fasader och så vidare. men jag kan förstå om hon/han vill dela ut dagens nyheter så fort som möjligt. det är trots allt ett uppdrag.

om man läser dagstidningen innan man har lagt sig känns det som om man läser någonting som tillhör framtiden. man läser sådant som inte borde ha hänt eller skrivits om ännu. när jag kommer till sportsidorna för att ta reda på vilken häst jag ska satsa på somnar jag alltid med tidningen på huvudet och vaknar dagen därpå med trycksvärta i pannan.