idag är en annan dag. jag gnuggar möglet ur ögonen, klär på mig och går till bussen. på bussen finns det människor som står upp fast det finns sittplatser. jag tycker de är sjuka i huvudet. en skallig man som bäst skulle kunna beskrivas som "förkyld" lutar sig mot en stång. även fast den tomma stolen bredvid skriker efter hans kroppsvärme sätter han sig inte. när bussen svänger i rondellen vajar han fram och tillbaka som om han vore en olycklig björk, av misstag planterad på en plats utan lä.

nu kliver jag av bussen. jag är framme. men idag är en annan dag så inte där jag normalt sett brukar vara. jag är i ett mörkt rum och taket är fyllt av sådana där självlysande klisterstjärnor. det är en billig imitation av kosmos och jag tänker att den som klistrat upp dem måste vara ordentligt sjuk i huvudet.