det har kommit en hel drös med flyttfåglar till storvreta, jag fattar inte vad de gör här och tycker synd om dem. jag sitter utanför pojkrumsdörren, röker min cigarett och huttrar trots alla lager av ull och kroppsbehåring. kylan får knäskålarna att vibrera som om jag vore en åldrad krigsveteran med parkinsons sjukdom och jag har inte sett ett enda embryo av tussilago eller en ynka kvadratcentimeter gräsmatta.

samtidigt sitter alltså de fjäderklädda dårarna högt upp i ett livlöst biggaråträd och ser ner på den andefattiga villaperiferin som är storvreta. de måste nog vara väldigt besvikna. min gissning är att flockens ledare är en egotrippad maktmissbrukare som helt enkelt kände sig rastlös i marocko, eller vad de nu har lämnat för den här snöslaskiga katlaborgen. han möttes säkert av motstånd men slog ner det med hjälp av sin retoriska briljans. var inte fåniga nu kamrater, jag kan försäkra er om att det kommer vara den tiden på året då pojkarna studsar omkring i korta shorts och flickorna i kort-korta kjolar. det här kommer vara bra för mig, för dig och för oss.

han får säkert sina fjädrar plockade i skrivande stund. jag önskar att jag hade varit i marocko och upplyst fåglarna i tid om att man ibland inte kan veta vad, eller vem, som är bra för en.