i sällskapet diskuteras någonting, jag sitter bakåtlutad mot min stol med ena benet lagt över det andra. det är väldigt bekvämt men jag undrar om sällskapet finner min plötsliga frånvaro retsam. markus säger någonting om att HC andersen inte var annat än en jävla moralist. jag känner att jag måste göra någonting, så jag nickar. kliar mig i skägget. veckar pannan och säger mmmm. resten av sällskapet blossar upp och frågar om vi ens har läst flickan med svavelstickorna. det har inte jag. och markus skojade visst bara. när jag ska dricka mitt kaffe darrar jag så mycket att jag spiller ut hela koppen på mitt bäckenben.